Flakningsgrafit innehåller vissa föroreningar, sedan är flinggrafitkolinnehåll och föroreningar hur man mäter det, analysen av spårföroreningar i flake-grafit, vanligtvis är provet före eller våt matsmältning för att avlägsna kol, ask upplöst med syra och sedan bestämma innehållet i föroreningar i lösningen. Idag kommer vi att berätta hur föroreningen av flinggrafit bestäms:
Bestämningsmetoden för flinggrafitföroreningar är Ashing -metoden, som har vissa fördelar och vissa svårigheter.
1. Fördelarna med Ash -metoden.
Ashing -metoden behöver inte använda ren syra för att lösa upp aska för att undvika risken för att införa element som ska mätas, så den används mer.
2. Svårigheten med askmetod.
Det är också svårt att upptäcka askinnehållet i flinggrafit, eftersom anrikningen av ask kräver hög temperaturförbränning, och vid hög temperatur kommer asken att hålla sig till provbåten och är svår att separera, vilket leder till oförmågan att exakt bestämma sammansättningen och innehållet i föroreningar. De befintliga metoderna drar nytta av det faktum att platina -degeln inte reagerar med syra och använder platina -degeln för att bränna flinggrafiten för att berika aska och sedan direkt värma provet med syra i degeln för att lösa upp provet och bestämma sedan komponenterna i lösningen för att beräkna föroreningsinnehållet i flinggrafiten. Denna metod har emellertid vissa begränsningar, eftersom fling -grafiten innehåller en stor mängd kol, vilket kan göra platina degeln spröda och bräckliga vid hög temperatur, vilket lätt orsakar brottet av platina -degeln. Detektionskostnaden är mycket hög och det är svårt att användas i stor utsträckning. Eftersom föroreningarna med flakgrafit inte kan detekteras med den konventionella metoden är det nödvändigt att förbättra detekteringsmetoden.
Posttid: augusti-06-2021